pussywagons

jo, även fast jag har mina diagnoser så förstår jag mer än vad du tror, jag ångrar så innerligt ibland att jag gick ut public med det, för ibland behandlas jag som om jag vore under all begåvning.

Jag är inte mindre människa än du, jag har enbart lite annorlunda tänkande och handlingar, but hey, alla är olika på det viset.

 

 

Fråga gärna, men gör inga hastiga fördömningar.

Jag vill se allt dethär som ett sätt att lära ut, ur en annan synvinkel. Men jag kommer aldrig riktigt förstå vad som egentligen är "rätt" för dig,  jag har alltid varit mig liksom, jag kanske inte bryr mig ett skit om hur du känner eller mår, men jag försöker sätta mig in i situationen, men jag har inte förmågan. Så säg inte att jag är självisk och känslokall.