Standi'n in the hall of fame.


Dreadisar!

tjuulululu!
ville bara göra ett liten random/helt onödigt blogginlägg, typ så.
satte i typ 711 kilo med Dreads i förrgår/igår, dyngtungt, lite svårt att hantera, men fysatan vad snyggt det är, är dyngkär i dom! Har dock ingen bild än att lägga ut :(

Tillbaka i skolan nu oxå efter 2 veckors praktik på Scandic Grand Hotell, jobba kvällar är något jag absolut kan vänja mig vid, sen när jag väl börjar jobba ordentligt, men lite småknepigt med att ha skola och sånt samtidigt.
 
Och så fort jag fyller 18 ( 10 dagar kvar !!!!! ) så har jag jobb där på helgerna, och det känns asbra, med tanke på att jag slipper Servering n shit, utan får jobba i baren istället. Känns lite onödigt att jobba i serveringen när jag utbildar mig till Bartender. Varav att jag skippar att jobba på Conventum på helgerna, utan väljer Scandic istället.

nejmen nu kanske jag ska fortsätta med att skriva CV, pusshej!
 
 
Jag älskar dig, min fina syster&bästa vän <3

Helvete

23e.

Stress!

Eftersom jag jobbar 14-22 i baren på Scandic i örebro, bli det lite svårt att planera/ens ha ett liv på dagarna, och idag var det planerat lite sovmorgon, men nejnej, fick förfrågan om jag kunde visa upp min Compoundbåge nere på Folkasboskolan,

Dom har bågskytteprofil eller vad man ska kalla det på onsdagar, varav dom bara har tillgång till Recurvebågar, så det vart att vara 8. Gör mig inte så mycket, eftersom bågskytte är en stor del av mitt liv, och om det kanske får upp ögonen för ungdomar att börja , så är det bara dubbelt upp :)

Nu i vilket fall, sitter jag och dricker cola zero och lyssnar på musik, ska med bussen till Örebro om någon timme , ska på möte på BUP, sen därefter vid 5 iväg till jobbet! :)
Ledig imorgon dock, ska till (ingen aning) på Habiliteringsmöte med far&mor. Sen skola på fredag!

Vill ha helg, saknar min man så det är sjukt, han är bäst!

jisses vad långt inlägget vart, men det är så det blir!
puss, så hörs vi !

Christine med/utan medicin


diagnosträsket är över, concerta insatt, och jag mår superbra., oftast.
det som är lite småjobbigt är att jag verkligen inte förstår hur jag kunnat levt innan, samt som jag känner mig som en riktig slav, om medicinen skulle ta slut, om jag skulle glömma de/tappa bort den, så jävla rädd.
samt att jag rasat lite i vikt, men blodtryck och allting ser bra ut, några kilo mindre gör mig inte så mycket, det vänder förhoppningsvis.
 
Och, vem är 'jag' egentligen, christine med/utan medicin? sånt mindfuckar mig riktigt ordentligt.
dom som lärt känna mig innan jag rört concertan, tycker dom jag har förändrats helt? jag känner ju markant skillnad, som en annan person nästan, har medicinen tagit över mig?

 
ne, nu ska jag kolla fragbite&spela, tje.
 

We did find love in a hopeless place

 

RSS 2.0